Min enda tanke va: Nej inte idag, de va inte så här de skulle bli! De höll på att gå riktigt åt helvete idag på vägen hem, ja trodde på riktigt att de va så de skulle sluta.. De sista ja gjorde i livet va att köra bil.. Ja tror aldrig ja har varit så rädd som ja vart idag.. Hela kaoset slutade med att ja stod på höger väghalva men åt fel håll med bilen.. Ja körde åt sidan där de fanns inte avfart, klev ur bilen å andades lite.. Satte mig igen å körde hundra meter till en parkerinsficka å där insåg ja vad som nästan hände å började panikgråta å ringde mamma som inte hörde ett ord av vad ja sa så hon hann ju bli lagom jävla rädd innan ja kunde säga vad som hade hänt.. Men de va nog någon som va för upptagen för att göra slut på mig idag.. Huvva fy faan! Nu ska ja sitta här i lugnet å bara va tror ja, plocka upp lite måste ja ju men annars ta de piano..

Idag är de en månad sen våran fina lämnade oss å de gör väldigt ont i hjärtat.. Ja funderar mkt på henne å allt som har hänt å hur ja än vrider å vänder de så känns de inte okej.. De va inte så här de skulle bli så enkelt är de.. Men de är ingen idé att älta de mer.. Christine, släpp de å gå vidare.