Nu sitter ja här igen minsann, de är ju lite långt mellan gångerna men va spelar väl de för roll.. Nu är de alldeles lugnt å tyst på jobbet, ja å damen for på en utflykt idag lr ja de va ju inte så mkt utflytk för mig eftersom ja for hem men de vart ju de för henne.. Vi har haft en kanon kväll hon å ja.. De är konstigt att så lite kan göra så mkt..

Ja har funderat en hel del på de här med vänner, kompisar å bekanta.. Om man är vänner, så betyder man mkt för varann å man vill ju att den andra ska må bra å trivas med livet.. Är man kompisar så vill man så klart oxå de men de blir inte på samma vis eftersom man inte känner varann så väl å man betyder inte lika mkt.. Bekanta är såna man hälsar på på stan lr träffar mellan varven, kanske med andra kompisar lr vänner.. Man kan ju börja en relation som bekanta å sen kanske de känns bra så man blir kompisar å till sist blir man vänner om man passar varann.. Folk kommer ju å går i ens liv å de finns ju människor som man behöver lr som behöver mig i visa perioder å så är de ju bara helt enkelt.. För mig är den största skillnaden på vänner å kompisar att vänner sårar, stampar en på hjärtat medans kompisar kan göra en lite ledsen men de är inte så att man inte klarar de, de går att hantera på nå vis.. Vänner sliter hjärtat ur kroppen å stampar på de när de väl är urslitet.. Alla vänner är ju naturligtvis inte så men sen kommer vännen man trodde sig stå nära å gör de, ja sa till mig själv; Christine suck it up, de går över de är bara nu de gör ont.. Men de har inte slutat göra ont å nu gör de onda mig mest förvirrad.. Va vi så mkt vänner när de va så lätt att bara vända? Skulle ja orka gå egenom de igen om de skulle bli samma igen nästa gång de går vännen emot? Ja fattar inte ens vad de va som egentligen hände den där dagen, ja vet att människan vände, vi kunde inte vara vänner mer men varför? De är de ja inte riktigt fattar.. Min tanke är att alla förtjänar en andra chans, de har ja alltid tyckt men nu är tilliten å förtroendet förstört de är totalt raserat.. Alla kan förändras men varför kom de här nu, efter så lång tid? Ja tror ju inte ja kan ha betytt så mkt eftersom de va så lätt att bara "göra slut" med mig, ja trodde aldrig inte ens i min vildaste fantasi att de skulle bli som de vart.. Hur ja än hade vänt på situationen så hade ja inte kunnat lösa den, ja frågade om de men de hade inte funkat hur som helst.. Märkligt är nog ordet ja skulle använda på allt de här å de här märkliga gör mig förvirrad.. Ja har ett par saker ja skulle vilja säga till människan men de kommer ja aldrig göra för de är inga snälla saker å ja tycker ju inte om att inte va snäll.. Människan sa en sak å de gjorde så jävla ont, först blev ja så arg att blodet kokade i mig men sen blev ja uppgiven å ledsen.. När samtalet kom om att de inte skulle funka mer så gjorde de så ont i själen att ja trodde den skulle explodera i kroppen på mig men de gjorde inte de, ja tänkte Christine du är en dålig människa må skit som du förtjänar.. Saknad är en del av livet, den går att leva med så är de men frågan är ju om man vill leva med den.. Saknar man tillräckligt så glömmer man tillslut, minnen bleknar bort när de har gått tillräckligt lång tid.. Ja har frågat mig många gånger om ja är en så hemsk människa som föll pladask för min prins, han som behandlar mig som en prinsessa, får mig att må bra å skratta.. Han får mig att känna mig trygg, han som har fått mig att tro på kärlek igen! Kan de va så fel? Kan de va fel att älska någon gränslöst som älskar mig gränslöst? Hur skulle de kunna vara fel att älska någon som älskar mig utan att vilja förända?

De här blev väl jordens mest förvirrade inlägg men de är taget direkt ifrån min hjärna å den är branog förvirrad kan ja lova, ibland önskar ja att ja kunde koppla bort den en stund bara för att få slippa fundera så mkt.. Ja längtar tills ja kommer hem till älsklingen imorgon så ja får ta ikring honom å pussa lite på honom, viska i hans öra att ja älskar honom..

Nu ligger ja här på sängen å funderar över livet, ja kommer inte fram till så mkt om ja ska vara ärlig.. Livet är ju som en dans på rosor de är bara lite svåra steg ibland.. Just nu känns min dans väldans lätt, ja blir både förd å ja för i den här dansen.. De kommer inte alltid kännas som en lätt dans för ja vet att oavsett vad som händer så är de människor som kommer döma.. Ja skiter ju i vad folk tycker å tänker men ja vill inte bli ifrågasatt om mina val, de är ju så att de är mina val å med mina val kommer de kanske komma saker som ja kommer få hantera.. Ja är inne i en funderar period nu å ja funderar mkt på allt å inget.. Ja har dom senaste dagar saknat någon, denna någon borde ja inte ens sakna lite för människan är så full i skit.. Dubbelmoral är något som denna människan besitter en hel massa av.. Ja förstår inte hur h*n är funtat egentligen, moralpredikar för mig om hur ja borde leva mitt liv å vilka val ja gör som inte är bra å att ja måste börja tänka lite vuxet.. Ja tycker inte de är okej att kasta sen i glashus, gör man de så sätter man sig i skiten.. H*n sa till mig: Ja hatar att mamma snor cyklar! Men ja vet att h*n oxå har snott cyklar å de är dubbelmoral tycker ja.. Nu handlade de inte om att sno cyklar men ja vill inte skriva ut vad de är för då skulle alla fatta vilken människan är å ja vill ju inte hänga ut någon på min blogg så klart, ja gör inte sånt men själva grejen..

Något annat ja har funderat på den sista tiden är döden, livet tar slut men vad händer? Ligger vi där i marken å finns inte mer lr är de som vissa tror att vi återföds till något annat? Vad skulle de då vara? Vad är de som avgör vad vi kommer tillbaka som om vi nu skulle göra de? Är de bättre att krimeras å frigöra själen från skalet som bär runt själen lr ska man läggas hel i en kista? Om man läggs i en kista kommer då själen kunna ta sig ut å göra de där som själar gör när kroppen? Om man donerar sina organ när man dör, återföds man då inte hel om fallet faktiskt är så att vi återföds? Om ja donerar mitt hjärta så kommer ja ju kanske återfödas utan ett hjärta lr om ja donerar mina ögon, kommer ja då återfödas blind? Men vad ska ja med dom till egentligen, ja har ju sett livet en gång.. Man kanske återföds å då får man faan för alla onda å elaka handlingar man har gjort å skulle de då vara värt att återfödas? Min filosofi om döden är att de tar slut, de finns inget mer efter de, tack å gonatt.. Men ja har ju aldrig dött så vad vet ja om de egentligen? Inte ett skvatt men fundera kan man ju göra ändå, ingen kan ju ta ifrån mig mina tankar å funderingar.. Men varför skulle man få en andra chans? Man ska ta till vara på de här livet för de kommer nog inget mer efter detta, de tror ja.. Man ska nog göra sitt yttersta för att göra de här bra för tänk om de är den enda chansen man får.. Som avslut på dagen skeva inlägg, life sucks and then u die!

Jaha ja, ja är fortfarande sjuk men så klart inte lika mkt men de är lite hosta å ett ton snor kvar.. Men de ger sig de oxå så klart men ja kan ju säga att ja är mäkta less på att vara risig nu så de är dax för fröken att bli frisk.. Nu är de ju så här att de har ju hänt en del saker i livet men efter de här året är de bara att blicka framåt.. Nu kan ja släppa alla tankar å funderingar fram till september som de ser ut å bara ha en kanon bra sommar, de känns jätte bra att de har kommit ett datum å fram till de kan ja leva normalt.. Ja har ett mål med den här sommaren å de är att göra den till den bästa i mitt liv.. De är ju tre stora saker som händer de här året som ja vet om nu, en rolig å fantastisk sen är de två som inte är så jätte roliga men de löser sig med dom oxå, ja kan inte tro nå annat å ja vill inte tro att de inte löser sig, då skulle ja ju grubbla ihjäl mig å de vinner ingen på.. Tillsammans klarar vi allt, de är så vi har sagt min prins å ja.. Vi vet ju inte vad som händer men de finns inget vi inte klarar å om vi klarar de så kommer vi faan klara allt som möter oss på resan genom livet..

De har inte hänt så mkt i mitt liv nu när ja har varit toksjuk så ja har inte så mkt att skriva om men de blir ju så ibland.. Men ja återkommer med en rad lr två när ja behöver lufta blodpumpen.. 

Ja är fortfarande sjuk, pallar inge mer.. Nu är de dax för fröken att bli frisk, huvva.. De har inte hänt så mkt i livet sen sist men ja tänkte att ja kunge ju lägga upp några bilder iaf så ja kan fylla bloggen med något iaf..

Så klart en bild på mosters älsklingar, ja älskar å saknar dom otroligt mkt, dom är mina prinsessor..


Min prins å min fina miss J..


Sen har vi ju så klart ett stycke Hugo..




Alla som känner mig ens lite vet att ja inte tycker om katter, så har de varit länge men så hamnade ja här i skogen å träffade Hugo som nu är en av mina favoriter.. De började lite konstigt mellan oss eftersom han bet mig i foten men sen blev vi kompisar.. Han sov med mig när herrn va borta å myser med mig likväl som någon annan.. Han är nog den största katt ja har sett, han väger ca sju kilo å han är inte en tjockis utan grov i ben å muskler.. En hemlighet om Hugo är ju att han är bög, yees så är de minsann men vi har valt att inte mobba honom för de utan acceptera de, som man gör i en familj.. Anledningen till att vi har kommit fram till de är att så fort herrn klär av sig å ska sova så börjar Hugo pumpa i sängen, han sov med mig i flera nätter å pumpade inget så kom herrn hem å Hugo pumpade igen.. Härromdan när herrn duschade så satt Hugo utanför duschen å skrek å väntade på honom.. Hugo är en alldeles gosig homokatt men vi gillar ju honom så klart ändå å ja är bara glad ja att de inte är mig han pumpar om ja ska vara ärlig.. De va bilderna för nu, de blir nog fler sen men inte just nu.. Ja måste ju göra något aktivt den här dagen oxå tror de blir en dusch eftersom ja har feber till å från å är ja ju inte så mysig.. Men ja återkommer ju om de händer något intressant.. Men ja tvivlar på att de dyker upp nå så ja får väl se till att de händer något kanske så fort ja är frisk igen..

Jaha igår va de prinsens dag å han blev glad för paketen.. Vi kom hem mitt i dan å tog de bara lugnt hela kvällen.. Igår kände ja mig lite tussig men de va inget jämfört med idag.. Ja är faan dyng sjuk med feber, snoreri å hosta.. De är inte så rock kan ja lova.. Mn iaf så gick bilen igenom besiktningen iaf! Wohoo på de.. Nu ska ja vila mig lite så ja orkar med livet restan av dagen.. Men de är inget nytt som har hänt egentligen, på återseende..