Ja råkade hitta lite bilder på min dator nyss å tårarna va ett faktum, ja kunde inte låta bli de fanns inget ja kunde göra för att få de att sluta.. De va bilder från förut inte så väldigt längesen men förut.. De va en människa som utlöste tårarna å gjorde ont bröstet på mig, som att någon högg mig med en kniv å vred om.. De är en människa som ja så mkt tyckte om men de va inte så viktigt tyckte denna människa.. Vi hade så roligt å allt funkade så bra.. När ja ser på korten så ser ja så glad ut.. De räckte med att ja tänkte på människan så log ja med hela ansiktet.. Bilderna stämde för hur ja kände då, ja trivdes å mådde bra.. Nu är de inte så längre å de gör mig lite ont.. Ja mådde så bra å ja va lycklig.. Nu då? Jo mitt leende är en lögn en fasad, när någon frågar så är svaret stående: Jo tack de är bara bra, alla tiders.. Men de va då å nu är allt annorlunda.. Ja är inte så förändrad men du är.. Ja vill inte ha dig men du behöver inte bete dig som en skit! Ja vill inte sitta i mitt hus å va ledsen..