Jaha nu va de gjort, nu har vi avslutat skolan.. De som känns värst är ju de finns människor ja inte kommer se igen, aldrig kanske.. De va en lugn avslutning med lite tal å sånt som de ska vara.. Ja pratar ju hela tiden så ja va ju tvungen att gå upp på scenen å tacka för min tre år på folkis.. Ja tackade för de fantastiska språk ja har fått å alla underbara människor ja har lärt känna, de är ju så att inte bara har ja fått ett språk utan ja har vuxit nå kopiöst som Christine oxå å de har ja många människor att tacka för.. Vi hade ett eget litet tack med två lärare imorse, vi ville ha de så istället för att ta de där framför alla.. Vi ville avsluta med dom i klassrummet å de fick vi.. De är klart de gör ont att säga hej då men de får göra ont har ja hört.. Ja skrev ju ett brev igår å ja vet inte om människan kommer läsa de men de va inte de viktiga, de viktiga är att ja fick säga de ja vill å ja har lättare att formulera mig i skrift.. Om ja hade sagt allt de till honom så hade ja brytit ihop å de ville ja ju inte.. När ja stod där på scenen å pratade så kom ja fram till att de va en del av min familj där, inte familj blodsligt men ändå familj.. Ja grät när ja gick ner å ja pratade så miss C grät oxå.. En lärare sa att ja är väldigt välkommen tillbaka om de känns mer rätt senare i livet.. De är väldans många människor ja kommer sakna där uppe på folkhög skolan men sakna är en del av livet.. Ikväll ska vi ut med klassen, skönt på nå vis att inte säga hej då till alla på en gång kan ja tycka.. Vi ska umgås å sen ska vi på tivoli å åka skiten ur alla karuseller.. Ja undrar vem ja kan lura mig med i vilken.. Idag kom de ut fem nya teckenspråks tolkar å dom har alla gjort intryck på mig.. Ja hoppas de går vägen för dom men med lite jävlar anamma så kommer de gå alla tiders för dom allihop..