Ja blir så less å lite frustrerad.. Så fort folk får nys om man inte mår så bra lr att de är något som gör en ledsen då poppar de fram folk som bryr sig, folk som säger: Ja finns här om du vill prata, du vet väl att du kan ringa mig..
Blablabla!! Varför ska ja vända mig till folk å prata om hur ja mår bara för att ja kanske inte är på topp?
Varför kan inte folk finns där när ja är glad likväl? Ska de vara så jävla svårt att även finnas så man kan glädjas med någon? Nee de funkar när man mår skit å inte vill prata om hur de är! De är tokfå människor som bara ringer för att dom kan lr vill surra.. Ja har slutat ringa mina människor för de är faan bara ja som ringer..
Om en människa inte kan glädjas med mig så behöver dom faan inte höra av sig bara för att dom tror att de inte är bra.. Ja pratar om hur ja mår, tycker å tänker med dom som kan glädjas med mig oxå..
Ja behöver ingen jävla sympati, ja vill ha mina människor alltid både i med å motgång.. De är så lätt å bara komma å säga: Prata med mig om du behöver.. Men ja kan berätta att de inte är så lätt att öppna sig för människor som man nästan aldrig pratar med bara för ja inte orkar vara den som ringer hela tiden..

Ja kan glädjas med andra människor så ja vet att de inte är så svårt men tydligen tycker inte alla att de är så..