Är de inte konstigt vad känslorna gör med oss? Ja tycker de är väldans konstigt..
Ja menar ja brukar ju inte direkt vara pirrig för att träffa någon men nu är ja de..
Ja känner hur mitt täcke har samma doft som honom när han har sovit här å ja ler fånigt för mig själv..
Ja blir alldeles varm när ja tänker på honom å ja ler massor.. Åhh tönt Christine..
Alltså folk frågar vad vi är å ja vet inte riktigt.. De är lite frustrerand men de visar sig.. Man ska inte stressa men vi har iaf börjar röra oss lite framåt å de är de som räknas.. Ja ska bara va Christine å få de här att funka för som de verkar vill han oxå de.. Men allt visar sig med tiden, de kanske är tok bra nu å de kanske inte funkar sen, de vat man ju aldrig.. Men nu ska ja duscha å plugga lite..