Alltså den här Christine, hon är bra förvirrad hon.. Men de är sånt som händer tydligen å de hör ju inte direkt till ovanligheten.. När man vet att man håller på med något destruktivt som bara känns jätte bra just för stunden å sen blir de kaos i hjärnan å man vet inte riktigt vad man vill, varför slutar man inte då? Om ja visste skulle ja svara.. Ja fattar inte att ja utsätter mig för dehära ja vet ju att de inte är värt de, inte ens lite.. Men ja läre väl dra lärdom av de här oxå som med allt annat.. Men de är bra konstigt ändå..

Idag hade ja lektion igen å hon sa inte till mig att köpa en cykel idag heller.. Ett av mina problem är ju att ja blir lite stressad på alla andra i trafiken.. C som ja körde med tvärnitade idag, först sa hon att ja skulle köra å sen slängde hon sig på hejdarn.. P-vakten här i stan kan inte riktigt köra å hon skulle faan ta de med honom sen å ja hoppas att ja inte är i närheten då! Ja skulle inte vilja att hon blev arg på mig kan ja lova.. Idag kom dom satans kakorna vi ska sälja, jihoo lr inte! Ja tycker de är helt meningslöst med att vi ska sälja kakor, alla ungar runt om här säljer kakor nu så ja ska nog lura mammi att köpa mina, lillebror kan ta hem dom eftersom han tydligen är här ibland..

Idag hade vi livs åskådning på shemat, de är samma som varje vecka men idag skulle vi prata om tro å vad vi tror på, ja tror inte de sitter en herre någonstans med en pekpinne.. Om de hade gjort de så hade nog inte världen sett ut som den gör å alla som dör utan mening hade inte gjort de.. Ja tycker inte de är okej att unga människor lr barn dör, de känns mer okej om de är en gammal dam lr herre som faktiskt har levt ett långt liv.. De hade nog inte varit krig, svält å massa elände överallt tror ja.. Men om de mot all förmodan finns en gubbe någon stans så borde han fundera på karriär byte för han lyckas inte nå vidars.. Men de är bara min mening i de här..
Sen började vi prata om andra/själar som lever vidare å de är bland de otäckaste ja vet, ja satt faan å höll på att börja gråta så mkt ogillar ja de.. De kom så många känslor som ja inte visste hur ja skulle hantera lr sortera bort.. Med tåraran brännande i ögonen så satt ja ju snällt där å lyssnade på dom andra, hux flux lägger läraren handen på min axel å frågade hur de va, även att de va så uppenbart att de inte kändes obehagligt de kan oxå spela in att ja sällan är tyst å nu ska ja inte något.. Sen hoppade ja nästan ur stolen när hon la handen på mig..
De va en jobbig lektion å ja tycker inte om sånt som inte går att förklara, ja tycker att har man gått bort så behöver man inte komma å visa sig.. Ja tror inte att de finns något efter detta, ja tror man ligger i marken å blir mask mat, de är vad ja tror.. Men samtidigt så händer de väldans mkt konstigt å ja har varit med om en jätte konstig sak som inte går att förklara.. Nja ja vet inte, känner mig bara allmänt bortkommen just nu..
Men de kan va så att hjärnan spelar en ett spratt, de vill ja iaf tro..