Idag är en dag fylld med katastrof, inte rund mig men i mig.. Pratade med mamman idag å ja bara grät, ja vet inte vart ja ska stoppa bort alla känslor.. De känns som att alla fack är fulla igen så de blev lite översvämning idag..
Vissa dagar vill man bara vara liten igen, då va allt lätt.. Inga konstiga tankar å funderingar, man känner sig inte misslyckad när man är liten.. Igår höll ja kanske på att göra nå dumt lr så va de kanske bra ja vet inte.. Just nu är ja jätte förvirrad, ja skulle vilja krypa in i någons famn å få sitta där en stund å låtsas att allt är bra å alla konstiga tankar å känslor inte finns.. De skulle vara skönt att få låtsas, bara en liten stund de skulle räcka.. Ja tror ja skulle vilja sova i några år å vakna när allt är bra om de blir bra någon gång.. Ja vill inte nå mer nu, ja är beredd att ge upp nu.. De är skit jobbigt just nu men alla säger bara att de ordnar sig å att ja kan bara ja vill! Känns de inte så, så kan ja inte tro på de men de verkar inte gå helt upp hos folk.. Känner man sig totalt misslyckad så spelar de ingen roll vad folk säger.. Människor som inte har promenerat en stund i mina skor kan inte fatta hur de känns..
Nu skiter ja i de här, dax att hoppa in i duschen å sen blir de sängen för ännu en natt fylld av mardrömmar..
Ja är jätte stressad över operationen, funderar på att avboka den men ja vet ju att de är dumt.. De känns lite läskigt att dom ska va inne i mig å gräva runt skära i mig å ja inte vet vad som händer, men gnatt..