Känner mig så jävla tom, de känns inte som att de finns någon energi kvar.. Men känslan av ensamheten är nog värst.. Ja är ju givetvis inte ensam men de känns så.. Saknaden gör ensamheten ännu värre ja borde inte sakna, de är längesen men vissa människor biter sig fast på nå vis.. Ja tänker på dig å får ett leende på läpparna, du va trots allt en av mina bästa vänner.. Men ibland förändras livet å de finns som inget att göra åt de, de är bara att acceptera å gå vidare.. Ja tänker på alla glada, roliga, skumma, ledsna saker vi har gått igenom tillsammans å ja blir glad i magen.. Ja skulle vilja att den tiden kom tillbaka, tiden när allt va lätt.. När ja kom med mina korkade lr förvirrade inlägg så skrattade du bara å tyckte de va charmigt.. När du va med mig så stod tiden stilla de, fanns inget som va svårt.. De är väldans många gånger som du har gjort mig förvirrad men allt har ju löst sig tillslut.. Ja skulle vilja berätta för dig vad du betyder för mig men ja kan inte, ja vill inte att du ska få de att fundera på oxå.. Ja vill att du ska komma tillbaka å ta tiden med dig.. Man ska ju låta de förgångna vara förgånget men de hindrar ju mig inte från att tänka å vilja ha tillbaka de.. När vi sa hejdå så gjorde de så ont, ja trodde mitt hjärta skulle gå sönder, så ont gjorde de.. De känns som att de fattas en bit, biten som gjorde mig hel, biten som passade så bra.. Ja vill att vi ska sitta där vid köksbordet å skratta tillsammans igen.. Livet är lång så ja får väl vänta å se vad som händer..