Festen igår va jätte mysig, mår skit idag men de är mitt fel å de är helt okej.. Tack alla för igår..
Även E å M som ja lurade hit, ja ringde å lät lite ledsen för de va ingen människa här, ja va helt ensam (bortsett från E å D men de visste inte dom) Så dom kom en sväng å den svängen blev längre än vad vi trodde å de va jätte trevligt..

Liten ringde igår å berättade en sak, hon va jätte glad å ja sa bara att de va väl på tiden, de har varit på gång länge utan att hon har förstått de.. Hon lät så himmla glad så ja blev helt mys för hennes skull..

Ja har kommit fram till en sak å de är lite skrämmande.. Ja vill så de värker, ja vill att de ska vara som förut för då va de lätt å då behövde ja inte vilja så mkt för de va redan som ja ville.. De har gått ganska lång tid men ja vill ändå å ja kan ge de ännu mer tid för att de ska bli som ja vill.. Ja är tveksam på att de här kommer sluta där ja vill men ja tänker inte sluta vilja.. De värsta med de här är väl att ja inte kan säg något.. Om ja säger nå så kommer de bli skit bara å de är faan inte värt de.. Som de är nu så funkar de väl? nja inte riktigt eftersom de här är inte de ja vill! ja vill så mkt mer än bara de här å ja kan vänta i hundra år om de är de som krävs, för ja tror de är värt all väntan..
De skulle vara skönt om ja kunde få svar så ja vet ändå vart dehära är på väg men ja väntar.. De är bara en sak som ja riktigt säkert vet å de är att ja saknar å de gör ont, lika ont som när man slår sig på tummen med hammaren lr när man sparkar in tån i en tröskel, ingen kan ju säga att de gör så lite ont! Ja hoppas att de kommer vara värt allt ont..