Ja känner mig konstig på nå vis.. Ja skulle vilja att de skulle va lätt en stund men de är de ju sällan.. Ja har stängt av redan, i skolan går ja runt som i en bubbla, gör de ja ska men mer är de inte.. Ja är där men samtidigt inte..
Ja blir lite störd på småbarns beteendet som finns uppe på våningen.. Om man är trött så kan man ändå dra ihop lite energi så de funkar lr om man är lite nedstämd så kan man ändå få dagen att flyta tills den är slut.. I min värld behöver man inte sätta sig i en kruka å sitta där för att alla ska tycka synd om dom.. När man sätter sig själv i utanförskap för att resten av klassen ska tycka synd å ömka personen i fråga blir ja väldans irriterad.. Vissa människor har de beteendet å de är så frustrerand, kan bero på att ja är så jävla mkt medberoende att ja faktiskt tycker synd om dom å vill hjälpa dom.. Ja förstår inte hur man kan tycka så synd om sig själv att man vill bli ömkad av alla i sin imgivning.. Ja tycker de skulle va skönt om de kunde växa fram ett vuxet beteende hos dom som saknar de på loftet.. Om ja mår skit en dag då sitter inte ja på en stol å ser ut som att hela världen håller på att gå under.. Ja skriver här på bloggen hur ja mår å känner å eftersom de är min blogg så får ja ju skriva de, vill folk inte veta så är de inget tvång att läsa, skulle aldrig falla mig in att sitta i skolan å se ut som att ja har blivit överkört av ett tåg å spottad på.. Sen har vi ju även människor som tror att dom är så mkt bättre än alla andra å talar om de.. Självklart ja man tycka att man är bra å duger som man är men när en människa säger att ja är bäst å faktiskt inte är de då blir de lite konstigt å ja undrar vad människan har för självinsikt.. Jaja nu är de ju så att alla människor är olika å har olika mkt insikt men man kan ju fundera hur folk tänker iaf..