Nu sitter ja hemma igen å ja mår trasig.. Men lite positivt är ju att ja trodde ja skulle ha mer ont än vad ja har..
De som känns mest jobbigt är att ja inte känner tungan längst bak, den är som bortdomnad å de känns jätte skumt..
Miss L har varit ett kanon stöd, inte frågat var tredje minut hur ja mår å sånt.. Ja har väl inte varit de roligaste sällskapet men hon har överlevt men alla sina korsordstidningar å godis.. Op hade gått bra iaf, hon va tvungen att bränna mer på vänster sida så ja kunde ha lite mer ont där än på höger, vänster sida va tydligen mer ärrig å därför blödde de mer.. Läkaren frågade va ja å miss L va med varann å ja sa att vi va klasskompisar å hon följde med för min familj bor lite långt bort, hon frågade vart ja va i från å ja sa bara Jämtland å de va tydligen hon oxå! Hon va från Svenstavik.. Hon tyckte de va mäkta kul att ja va från Rätan.. Skönt å träffa någon från hemma sa hon å min kommentar på de va, skönt å skära i någon från hemma.. Hon bara skrattade å tyckte de va skönt med en patient som inte visade så mkt nervositet men man är ju hård om man är från Rätan sa hon.. Sen när vi kom upp på patienthotellet så möttes vi av en sköterska å han va jätte mysig, han hann inte ens öppna munnen innan förtroendet va max.. En jätte lättsam herre, han va en sån här gofarbror man bara vill ta ikring.. Tur att ja sov så lite igår, ja somnade mitt i meningar å bara ja blundade lite så sov ja igen.. Ja tyckte de va lite ljust på uppvaket så ja bad dom släcka ljuset men dom sa att ja va där för att vakna inte sova men ja sa jätte snälla men de hjälpte inte de skulle va tänt minsann.. Ja låter som en hög smurf när ja pratar å Dockan tyckte de va jätte kul, igår när va pratade så skrattade hon så fort ja sa nå.. Ja blev tyst när hon skrattade å fortsatte när hon slutade men då började hon igen..
Tur hon är söt så de går bra ändå, min lilla tok docka.. Ja tror de va rätt skönt att mamma inte va med för man blir lite mer liten om mamma lr pappa är där, då får man va liten å lite känsligare.. De otäckaste va när ja vaknade ur narkosen iaf, ja mådde jätte dåligt de kändes som att hela kroppen va borta, ja frös som en dåre å hade inte känsel i min vänstra hand, men ja kände att de rann nå varmt på den, då va de någon slang som hade lossnat å blodet bara forsande ur mig.. tio sek innan hade ja fått ett extra täcke så dom va tvungen att byta båda då skrattade ja å sa lagom surt.. Ja fick ligga kvar lite på uppvaket eftersom ja mådde dåligt å ja kunde inte sätta fingret på hur ja mådde dåligt som.. Ja blev så less för dom va ju å ryckte å drog i mig hela tiden, ja skulle precis somna så va dom dit å kände på mig å pratade med mig.. Dom ville kolla ofta för att ja hade så låg puls även fast ja va vaken så dom ville kolla att allt va bra.. Man skulle visst inte ha så låg puls när ja satt upp å pratade med dom tydligen.. Hon sa till mig på skarpen att ligga ner men de va obekvämt för lakanet va knöligt så hon drog till de så ja inte skulle ha någon anledning att sitta upp.. Typiskt oflyt tänkte ja men la mig snällt ner igen men blängde lite så hon började skratta å då gick de inte å blänga mer, hon hade ett jätte gulligt skratt..
Nog om detta nu ska ja städa lite tror ja lr så segar ja ner mig på soffan bara..