Onsdag kväll, väskan är packad, nervositeten börjar komma, hemlängtan gör sig påmind..
Kvällen kunde inte fått så mkt bättre slut än lite trevligt sällskap å de fick ja..
Ja hade ett litet samtal idag med en av mina lärare om hur de känns i klassen å så, de gick jätte bra men hon förstår inte riktigt hur ja tänker å varför ja känner som ja gör, för tydligen är de helt bakvänt i hennes tanke verksamhet..
Men ja vet ju varför ja känner som ja gör, de är inte helt lätt att tänka: De är inte mitt TSP de är fel på de är inte ja som är så dålig att dom inte förstår.. De är lättare att säga till sig själv att de ja gör är kässt å att ja kan inte, därför förstår dom mig inte..  Men om hundra år är de glömt, nu ser ja fram emot en underbar vecka med min älskade syster i Grekland..
De kommer bli helt rock!