De är så kallt att de svider i skinnet så ja eldar lite men de stinker så mkt plast att ja får ont i huvudet.. De känns nästan som ja att ja ska åka bort en stund.. Föresten, grattis till alla bra å fantastiska pappor som ställer upp för sina barn å älskar dom gränslöst, alla skitpappor kan dra åt helvete! Så va de så bra med de..

Livet då? Jodå de är lagom rörigt just nu, ja vet inte vad ja ska ta mig till om ja ska vara ärlig.. Första känslan ja får är: Säg upp dig Christine å flytta hem, skit i de här å dra.. De blir min absolut första känsla men ja är ju inte sån längre, ja är ingen som dra bara för att de blir lite jobbigt.. Just nu är de jobbigt med förändrig, förändring som får en männika att inte vara som vanligt.. Aggera ansvarslöst å respektlöst, ja tycker inte om de som håller på att hända men ja är ingen som drar.. Ja tar tag i skiten å löser de så sen drar ja om ja måste, de har herr P lärt mig.. Jävla herr P, förut va de så lätt men nu har ja bearbetat å kommit vidare så ja drar inte även om de är första känlan, instinkten.. Ja känner mig lite trasig, ja vet inte vart ja ska vända mig just nu.. Ja vet nada om ja ska vara ärlig, på riktigt så känns de som att ja ska lägga mig under täcket tills de är bra igen, tills allt är löst.. Livet är alltid en dans på rosor men ibland har dansen svåra steg å många piruetter så de gäller att man hänger med..